Det är inte bara skoj med valp, vi har varit en hel del oroliga. Jag hade verkligen glömt hur det var! Imorse behandlade vi henne med Stronghold Vet då flera av kulsyskonen skliar sig med och ett syskon blivit diagnostiserad för rävskabb. Kul, det innebär att vi inte kan hälsa på någon av mina kompisar med husdjur på en månad.

Dessutom har hon ätit klent och sovit en hel del men så fort vi varit ute har hon varit som vanligt igen så jag antar att det inte är någon fara. Igår kväll gick hon ner i en sådan där gatubrunn och fastnade med tassen och skrek så jag trodde att hon hade brutit den, ringde efter Jocke för att förbereda honom på en natt på djursjukhus men en halvtimme senare när han kom hem så var hon ok igen. Idag travar hon omkring som vanligt. Puh!

Kan inte vänta att få komma ut på appell-plan och träna igen, saknat klubbkompisarna, saknat skogen, saknat leken, saknat allvaret, saknat tävlingsnerverna (det var en lögn. ;)) Nå väl, jag hoppas att jag ska få lika roligt med Kanaya som jag en gång hade med Kaiser.

Tyvärr lär vi vänta på nästa spruta men vi har fullt upp med att lära känna varandra! Det är mycket att oroa sig för. Tex tycker jag att hon kliar sig lite väl mycket men Maria sa att hon badat henne kvällen innan och att det kanske var shampo kvar i pälsen. Jag avvaktar några timmar men sen ringer jag veterinären.

I måndags flyttade Lapprikets Kanaya till oss även om Kicki kallar henne i Kajan, ett namn jag är mindre nöjd med. Vi åkte till Värmland på måndag morgon och jag var så nervös att jag nästan inte ville åka. När vi kommit några mil kör jag förbi en sådan där fartkamera i 85km/h på 70-väg. Jag var om möjligt ännu mindre nöjd då!

Vi kom fram till vår uppfödare Maria vid 12 på dagen, vi hade beräknat att vara där till morgonen men tydligen så är jag inte så bra på att beräkna min egen körning.

Hos Maria fanns 4 vuxna hundar och 5 av valparna från kullen var kvar, det skulle levereras en om dagen efter oss med. Både jag och Jocke blev förtjust i en 2-årig tik men hon var inte till salu trots vårt tjat. Jocke tog mycket kort men de ligger i hans telefon så jag får helt enkelt lägga över de lite senare, både på Kanaya och på hennes syskon.

Bilresan hem gick bra. Hon kräktes alldeles i början men sen gick det bra. Vi är mycket glada över att få ha köpt henne. Detta ska bli superkul men jag måste lära mig att inte jämföra med tidigare hundar!