Ja igår startade jag en helt ny karriär! Men vad har man för det? Jo idag har man så ont i halsen att man inte kan svälja, sådan feber att jag inte orkar röra mig och ont i huvudet trots mängder av treo. Det är inte rättvist, har inte ens haft nageltrång under den tiden jag har kunnat vara obehindrat sjuk.

Bortsett från det verkar jobbet bra, mycket att lära som förväntat men det känns mest som att det ska bli roligt och förhoppningsvis utvecklande.

Än så länge har det gått bra med Kanaya med, eller bra och bra, det har fungerat iaf. Det har iofs inneburit att Jocke idag fick åka 12 mil när han hade några timmars rast för att umgås med henne. Naturligtvis tänkte min son samma tanke så han var också hem till henne på lunchen. Snacka om att vara populär hund. Totalt har hon bara behövt vara ensam 2 timmar totalt på dessa två arbetsdagar. Känner inte att jag är säker på att det kommer att fungera men är glad att det gör det än så länge!

Just nu är jag dock för hängig för att ens tänka på jobb, önskar att jag var borta i en stuga och fick ligga och sova framför en brasa och att någon gick eldvakt för mig. Men men om några timmar är det dags att kliva upp för min tredje dag.

En höstpromenad förvandlades till bergsklättring idag. Själv stod jag stadigt på marken. Jag trivs bäst så, därav en del av min flygrädsla.:s

Just nu mår jag bättre än på länge, jag har fått ett jobb som jag tror kan vara utvecklande,  ge bra levnadsstandard och förhoppningsvis får jag visa hur bra jag är på att bygga relationer och bevara dem i tjänsten. Däremot så finns det saker som jag upplever jobbiga.

Framförallt är det mina rädslor som växt med min ålder. I denna stund är det min oro för flygning. Det är känslan när planet startar och drar på framåt på banan, när magen drar ihop sig och lamporna släcks ner och alla vet att det är den farligaste stunden på flygningen. Usch det kan knyta sig i magen men jag är bestämd och övertygad om att inte låta det få styra mitt liv. Nu tänker jag ta kontroll! Jag är herre i mitt liv!

Egentligen är jag inte rädd för att dö och det ska vara över utan jag är rädd för att bli riktigt rädd, panikslagen och vilja ta mig ut. Det har aldrig hänt och kommer antagligen aldrig att hända men rädslan är lika verklig, den syns nog inte på mig och den stör nog ingen annan men jag måste bli av med den. Nu får det vara nog. Därmed så ska jag nästa vecka träffa en KBT terapeut. Tror inte att jag kommer att bli helt botad men det ska bli under kontroll..

Jag har varit borta en stund från bloggandet. Mycket har hänt som är positivt men som kommer att ge mig negativa konsekvenser. Eventuellt!

Det är så här, jag har fått ett bra jobb. Borde dansa skratta och fira men jag har smolk i min bägare. Kanaya,
Lapprikets Kanaya, fyllkayan, lillaK är mitt smolk. Min nya tjänst innebär utlandsresor minst en gång i månaden. Jag kommer i perioder att jobba mer än 8h om dagen och jag kommer att pendla en bit. I tjänsten kommer jag att resa till bland annat Kina vilket man inte gör över en dag.

Mitt liv såg inte ut så här när jag köpte vår älskling. Jag hade en sambo som jobbade skift och ofta var ledig, jag jobbade i Sverige enbart under sommaren och jag hade en dagmatte i grannhuset. Dagmatten flyttar detta månadsskifte och ska själv börja jobba, Jocke och jag har separerat och han jobbar mer dagar nu och ungarna är ännu för små för att ta ansvaret för en hund med både motion och aktivitet.

Jag måste försörja mig, det är fakta. Kanaya behöver motion, kärlek och aktivitet, det är fakta. Vi kommer att göra allt för att försöka få det här att gå ihop, det är fakta. Men det är möjligt att vi inte kommer att kunna erbjuda henne en vardag värdig en så underbar hund som henne, det är möjligt men ännu inte fakta.

Som bekant så håller jag på och renoverar. Har ju mycket tid just nu över men inte så mycket pengar som rullar in men tänkte att lite kan jag göra. Det hela började med att jag skulle spika upp lister i hallen, vilket blev så bra att jag fortsatte in i köket. Dessutom insåg jag att när jag ändå höll på så kunde jag börja tapetsera i vardagsrummet och när jag gjorde om där så behövde jag faktiskt lite ny inredning som en tv tex.. Det blev med andra ord mycket dyrt att lägga in lite lister.

Nu är jag sugen på att göra sovrummet lite mörkare men jag avvaktar när jag inser att det kanske bara beror på årstiden.

Så här blev vardagsrummet iaf:

När andra hatar måndagar så känner jag att jag njuter av fulla tag. Vad kan vara bättre än en start, föredrar helt klart starter än slut.

Idag har jag klivit upp tidigt, varit på intervju där jag fick min personlighet synad i sömmarna. Gjorde ett personlighetstest under en rekrytering som jag är med i och vad kan vara bättre än att få prata om sig själv i några timmar? Nu vet jag exakt hur begåvad jag är och hur jag är som person. Under de senaste åren har jag varit med vid en del rekryteringar där personlighet och möjligheter har mätts, analyserats och undersökts. Och jag njuter för det som alla tester visar är att jag trivs utmärkt när fokus ligger på mig! Och dessutom (och detta är bevisat efter flera tester) så gör jag detta utan att sluta bry mig om andra. Det känns bra! Sen sa det där testet att jag hade flera sämre sidor med men det är klart att testen inte kan ha rätt på allt!

När jag var hemma igen var det dags att titta på när min dotter tog emot pris för en teckningstävling som hon varit med i. Hon var mäkta stolt och med all rätt. Varför skulle hon inte vara? Hon har en verklig talang när det gäller papper och penna.

Kvällen avrundades med att äta middag med Ingela på Blå Lagunen. Mycket tjejprat och god sallad ger en riktigt varm och go känsla i magen så jag tror detta kan bli en bra vecka, det har hur det än är varit en god start!

 

Men det är roligare att vara två... ;)

Fy vad jag har slitit! Svettats, svurit, nästan gråtit och vid tillfällen har det kommit blod! Jag har slitit med att bevisa att jag inte behöver någon karl annat än som sällskap. Som bevis på detta har jag nya lister i hallen och i köket. Det har jag gjort själv, satt upp foder (dessa har en vän som vill vara anonym sågat men jag har spikat upp dem), lagt in en övergångslist. Jag har borrat, spikat och sågat och resultatet är inte perfekt om man synar det nära men aldrig har jag varit så stolt.

Vill även nämna att jag hoppas att den som uppfann byggfog borde på nobelpris. Detta klet har räddat mig många gånger under de senaste dagarna. Även vill jag be alla farbröder som jag gnällt på för att de svurit så mycket medans de mekat bil eller renoverat om ursäkt. Idag vet jag att det bor ett helt nytt vokabulär inom mig!

Så high-five för att ha uppnått ett mål!

Som ni stackare som faktiskt är in här ganska regelbundet vet så har jag svårt att bestämma mig för hur jag ska ha min blogg. Först var jag grå och trist, sen blev jag rosa och nu går det i blått. Det är dags att komma till ett beslut. Snart!

Jag tycker nämligen att det är himla kul att leka runt med koder, är inte superbra på det men lär mig något för varje gång!
Medans jag har lekt så har jag "designat" varsin blogg åt två av mina kamrater.

Sofies värld som idag har fått sitt första inlägg, henne hittar ni på www.svarld.blogg.se

..Jag antar att vi menar hela livet som är Lindas blogg och den finner ni på www.delalivet.blogg.se

Kul att ha två nya bloggar att läsa, och framförallt två fina nya bloggar.. ;)

Lördagskvällen spenderades i Falun. Jag avskyr krogen, innerligt, men jag avskyr defenitivt inte mina vänner så jag tog beslutet att följa med ut på dans på lördagsaftonen. Dessutom lockade de med mina absoluta favoritsysselsättning: SingStar. Upprepade gånger har jag visat att jag inte hanterar detta! Kvällarna blir till tidiga mornar innan jag behagar släppa micken. Nu är det av de vänninor jag spenderade kvällen med enbart Sofie som förstår detta spels tjusning!



Det är tur att vi är några stycken så vi kan umgås även om det är några som sjunger för full hals.



Och även om jag inte längre står ut med krogens svettiga, högljudda, dryga, berusade miljö längre så blev denna kväll riktigt trevlig. Den största bonusen för oss alla var att Maria var med efter några års mammaledighet från krogen. Det hoppas vi att vi får se mer av!

Känner ofta att jag borde veta mer om Dalarna då jag i dagsläget faktiskt är en kulla. Så jag och Lisa tog hennes bil till Säter för att hälsa på Sofie på turistbyrån för att förkovra oss i lite Dalakultur. Det kanske inte blev så mycket prat om turism och kultur som man kan tro. ;)

Vi fick en kopp kaffe och fick se både Sofies kontor och turistbyrån. Det blev hur som helst en trevlig eftermiddag och jag och Lisa tog en liten sväng i Säter med. Även om det inte är något shoppingparadis så är det en otroligt mysig stad med deras byggnader På många sätt så är den betydligt gulligare än Hedemora. Dagens grådis gör i och för sig att vilken stad som helst blir trist!




Kan tänka mig att jobbet på en turistbyrå inte är så spännande på vinterhalvåret men måste vara riktigt kul på sommaren. Personligen har jag aldrig riktigt fastnat för dalahästen som så många näst intill samlar på. Idag hittade jag flera lite modernare varianter av den som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att ha här hemma. Nå väl kommer inte lägga mina sista kronor på någon trähäst!

Tillbaka från möte på skolan med Pontus nu. Det var en aningen allvarligare än jag tänkt mig. Han är en översittare, den skräniga typen med massor av tjejer som betyder allt. Den typen som jag själv kommer ihåg från min skoltid.

Han har lätt för sig i alla ämnen och klarar av proven med alla rätt utan att verka hänga med på lektionerna eller göra några direkta läxor. Hela fokuset ligger på tjejerna vilket jag borde förstått då de börjat hänga här och det inte kommer en mening ur hans mun utan att någon av dem nämns. Trodde själv ändå att det bara var en ny fas men imorgon börjar en ny fas:

Mamma ska börja på Vasaskolan. Imorgon ställer jag klockan och följer med för att som han säger "förstöra hans liv". Det är naturligtvis inte min plan. Utan den effekt jag är ute efter är att han ska förstå allvaret och att det blir konsekvenser. Jag är egentligen inte så orolig för honom, han verkar klara sig bra med kompisar och även själva skolarbetet. Problemet är de som inte är som han, de han skrämmer och de som inte kan koncentrera sig eller vågar säga sin åsikt för att han låter mer och är nedlåtande mot andra. Det kunde lika gärna vara ett av de barnen som var mitt.

Det som roligt för mig personligen var att hans klassföreståndare sa att jag var den bästa föräldern som hon träffat under hela sitt yrkesliv och hon var ändå 60år. Naturligtvis hade jag önskat att han istället varit den bästa tonåringen hon någonsin träffat på men det ska han bli!

Dagen kunde ha startat bättre. :( Vaknade av ett samtal från Pontus klassföreståndare. Ska åka dit nu och höra vad hans senast påhitt kan vara. Hörde i töcken något om att inte passa tider, inte ha någon penna och hänga för mycket med andra klasser. Låter inte gravallvarligt men det kanske kan bli! Har en del saker som  jag vill ta upp med skolan med så det får bli bra att åka dit ändå.

Bytte ut designen helt på min blogg igår! Herregud den var så extremt grå och trist. Nu har vi liv och färg och ROSA! Kanske för mycket smällkaramell? Nå väl I love! :love:

Har i många år levt intensivt med mycket mycket jobb och helgerna har spenderats på små tripper med tjejkompisarna och mycket nöjen. Vi har gått på underhållning, rest utomlands, besökt restauranger och krogar. Vi gjorde en ny sådan resa för några veckor sen, men det gav mig ingenting.

Alltså jag trivs fortfarande i umgänget med mina väninnor men jag orkar inte dansa till 5 på morgonen, jag orkar inte trippa omkring i höga klackar och krångla med smink och löshår. Det är inte längre det som är roligt. Nu trivs jag i skogen, med mina böcker, min hund, mina barn och naturligtvis med en kopp kaffe och småprat.

Jag vill se förändringen som utveckling men är orolig för vad det är jag ska se fram emot i fortsättningen. Det är bara att hoppas att väninnorna kommer in i samma fas.. Snart...



Flickorna på drottninggatan

Idag just nu så mår jag så himla bra. Får vara ledig under min absoluta favorit årstid. Vädret är långt bättre än vad det varit under sommaren, känns som en riktig vinst! Det är en hel vecka sedan jag jobbade nu, är van att det är det jag gör mest men just nu så har jag gjort mig förtjänt av en ledig period efter timmar av övertid och engagemang långt utanför arbetstid. Utöver det omger jag mig av människor som jag trivs med. En del extremt olika mig, andra tänker på liknande sätt och en del andra lär mig massor.

Sen att åter vara hundägare efter flera år utan vovve är stort! Jag känner mig mer som jag nu när Kanaya är tillbaka, det jag möjligen behöver är att få börja träna mer på riktigt, hennes personlighet gör att det inte känns lika tvingat. Hon uppför sig på alla sätt ypperligt även  om hon börjat se lite spöken och även tuggat i sig en del mer dyrbara saker. Idag måste jag till exempel resa på mig för att byta kanal på tvn, de plastrester som var kvar av fjärren var inte användbara till någonting. Min föredetta svärmor saknar en del skor och ungarna får skylla sig själv om de slänger små gosedjur på golvet. Hon skulle aldrig ta något som inte ramlat ner på golvet.

Skrev tidigare om min separation. Det är sant, jag är inte längre sambo. Det är alltid sorgligt när det inte blev som man har tänkt sig. Men när blir det någonsin det? Jag gör det bästa av situationen och vi försöker umgås ändå när vi kan och har i mångt och mycket trevligare nu än när vi bodde ihop. Jag var knappast en rolig tjej när jag la allt krut på att jobba och sen kom hem irriterad över att ingen gjort något hemma. Idag är jag glad, för det mesta, ungefär som de flesta...

Så jag mår bra!

Jag bara försvann, utan ett ord. Det är inte snällt! Men det kom lite emellan så att säga. Jag och Jocke har separerat, jag har jobbat dygnet runt och vi har nu för tillfället delad vårdnad om Kanaya. Det har varit en jobbig tid men vi kämpar på och mår alla rätt bra ändå. :) Det finns orosmoln i horisonten men jag blundar för dessa och blickar mot solen ändå! Kommer Jocke in på polishögskolan står jag själv med Kanaya och då ser det osäkert ut hur vi klarar av det.

Nu har jag slutat jobba för en stund i alla fall men har inte haft en enda ledig dag i sommar så nu när jag blev ledig så vill jag bara sova dygnet runt! Detta var en rörig ursäkt till varför jag försvann. Ska vara här nu, både vid datorn och vid mina barn och min hund.

Efter en mycket tuff arbetsvecka bestämde vi oss för att det bästa var att direkt efter jobbet packa in ungar och hund i bilen och åka 35 mil norrut för att spendera en dag på Alnö och sedan tidigt på söndagmorgon åka hem igen. Även en stressig helg borta fyller sin funktion i miljöombyte.



En avslappnad (eller uttråkad) son innan grillning...



Vi utmanar familjefriden med lite tävling.. Vad kan gå fel?



Jag har alltid sagt att man ska packa lätt men hur liten väska vi än har så följer alltid syskonkärleken med. (som den mor jag är så plockar jag hellre fram kameran än lägger mig i deras små argumentationer)

Hade väl kanske varit kul men jag föredrar att bo på kontoret dygnet runt, det som är trist med det är att det blir mycket litet bloggat. Jag försöker nämligen mellan jobbtimmarna hinna med att vara matte och mamma.
 
Ikväll efter jobbet stack vi iväg på en bio på en måndag. Det var mysigt och jag blev på riktigt bra humör då filmen var superkul. Handlade om ett gäng grabbar som stack iväg på svensexa till Las Vegas, kan tyckas vara ett uttjatat ämne men jag tyckte att det var mycket som var riktigt roligt och jag behövde skratta efter nästan 11 timmar på jobbet. Filmen hette baksmällan och jag ska från och med nu alltid se den dagen efter för att få lite perspektiv på min egen dagen-efter-ångest. 



 

Idag plockade vi vuxenpoäng genom att gå på bygdespelen i Husby. Mysigt att sitta ute och se föreställning även om fars inte är min favoritgenre. Dessutom så kändes det kul att alla samlades, utom Lisa som tog hand om Kanaya. Tack!

Framåt kvällen efter mat på lappens så var vi inte riktigt nöjda så vi fortsatte vidare på Dala sightseeing. Sofie har fördelen att arbeta på turistbyrå så vi drar nytta av att ha en egen guide. I övrigt tycker jag att sådant är superkul och önskade att jag kunde lägga mer på minne så jag kunde återberätta för andra.
I alla fall åkte vi till något gruvhål där vattnet verkligen var helt turkost, det låg en bit utanför Säter men var verkligen fränt. Värt ett besök!






Som vanligt gör min kamera inte verkligheten rättvia.