Igår var vi iväg till Säter för att träffa lite raskamrater som skulle ha lite utställningsträning och andra förberedelser till helgens rasutställning i Furuvik.
Kanaya fick stifta bekantskap med båe tikar och hannar och även leka en hel del. Var en nyttig eftermiddag för både hund och matte. Matte fick se att hon inte alltid är superlugn och Kanaya fick som sagt lära sig att uppföra sig i en stor flock. Som mest var det fem hundar lösa samtidigt.





Inte alltid helt lätt att fånga hundar på bild...

Så fort solen tittade fram gick vi ner till Stefan och tog en eftermiddagsfika. Katten Godis som tidigare bodde hos oss tills han insåg att han inte gillade lägenhetslivet och flyttade tillbaka till Stefan där han kom ifrån fick hälsa på våran lilla ängel. För det är hon, lugnt finner hon sig i det mesta. Jag vet att det är för tidigt att säga hur hon är men än så länge är hon mycket lugn och cool, är mer intresserad av människor än av andra djur. Så var även mötet med katten Godis.

Jag har varit ledig i två veckor nu och har varit kläd i mysbyxor och pyjamas den största delen av tiden. Idag bestämde jag mig för att börja känna mig lite mer normal och sminkade mig och tog på en skjorta. Det är knappt så jag kände igen mig!

Det är det bästa sättet att somna på! Jag läser en hel del och har lyckats läsa så mycket bra böcker senaste tiden att jag har svårt att börja med nya böcker när en tar slut eftersom jag tänker att jag inte kommer att läsa en lika bra bok igen. För att nämna några höjdpunkter under det senaste året så kan jag nämna:

♥ Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafon
♥Tusen strålande solar - Khaled Hosseini
♥Snabba cash och Aldrig fucka upp - Jens Lapidius
♥Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda
♥Potensgivarna - Karin Brunck Holmqvist

Dessa har varit varvade med diverse deckare. Jag läser blandade deckare bla Unni Lindell, Åke Edvardsson men det är böcker jag sällan kommer ihåg, mer bara som utfyllnad och underhållning.

Förutom att vi legat på gräsmattan idag så har vi haft en hel del besök. På dagen var Pinglan hit och hälsade på och klappade om damen innan vi åkte på Lappens och tog en kaloribomb. Under kvällen var Martin hit med Linda och inspekterade marsvinet som vi kallar henne när hon inte heter Kanaya eller Fyllkaya.

Det mest ovanliga besöket dök upp under aftonen och det var min Annika som var hit och fotograferade henne och vi gick en liten vända bland knotten, både en vända med hund och en utan.





Ingela med glass. :)

Det har vi firat ute på gården med en liten picknick.



Kanaya vill helst ligga i skuggan.



Men hon har verkligen växt! Både till sättet och utseendet. Nu känns det mer som om vi börjat leva ihop!

Idag har vi varit uppe i den lilla skogen och åkern som ligger i träda ovanför oss med resultatet av att vi hittade Kanayas första fästing. Hur duktig som helst låg hon i mitt knä stilla med endast lite pip när vi kämpade nog så länge med att få ut den. Jag gillar verkligen inte dessa kryp! 
 
Nu går vi och lägger oss och hoppas på en lika bra dag imorgon men utan fästingar!

Jag har under några dagar försökt få alla att förstå att vi måste ha lika regler här hemma, ingen hund i sängen är en av de reglerna. Trotts det fick jag möjlighet att ta det här kortet nu på eftermiddagen.

Min son ska till hösten börja musikklass på högstadiet och jag är så stolt. Han tar ut låtar helt själv och för det mesta är det ljuv musik. :)

Att vara hemma med min valp, att återhämta mig efter operationen och att ta reda på vad jag vill med mitt liv. Många av mina vänner och bekanta tror att jag skaffat den för att gå tillbaka till en tryggare tid då hela mitt liv handlade om träningar, tävlingar, mentalitet och träningskamrater.
Anledningen till att vi köpt hund är att hela familjen vill ha en till medlem. Bonusen blir att få komma ut i skogen och ut till klubben igen. Vi vet inte var vi hamnar ihop, jag hoppas bara att vår tid ihop blir minst ett helt hundliv.
När det gäller det andra så får det lösa sig som det kommer. Mitt fokus under några år har varit att jobba, jobba och jobba vilket jag älskar men det måste finnas mer. Det måste ha varit för att komma på det som jag blev sjuk. Det måste finnas en mening, en poäng.

Ända sen min dotter var liten, ca 1 år har hon bara gjort grimaser på kort. Ärligt så är det enbart skolfotona som hon ser normal ut på. Enda chansen att ha några minnen av hur hon sett ut var att ta kort när hon sover. Inte så kul! Idag lurade jag henne och sa att jag skulle ta kort på valpen. Fick detta resultat och njuter verkligen av det eftersom det kommer att vara det enda normala kortet under hennes uppväxt!

Idag har vi vågat oss lite längre från hemmet. Vi har tom provat att åka bil igen om än bara en kort stund, det gick hur bra som helst. Kanaya somnade mellan husses ben på golvet och sov hela resan (som inte var så lång). Funderar lite på när jag kan börja introducera buren men jag väntar en liten stund till.

Vi har varit ute varje vaken stund idag, både i sol och i regn.



Hon är lustig för när vi är inne så är hon superlugn och ute lekfull och uppmärksam. Det är ju så man önskar att det alltid skulle vara även om hon somnar på lite lustiga ställen.