Jag har varit borta en stund från bloggandet. Mycket har hänt som är positivt men som kommer att ge mig negativa konsekvenser. Eventuellt!

Det är så här, jag har fått ett bra jobb. Borde dansa skratta och fira men jag har smolk i min bägare. Kanaya,
Lapprikets Kanaya, fyllkayan, lillaK är mitt smolk. Min nya tjänst innebär utlandsresor minst en gång i månaden. Jag kommer i perioder att jobba mer än 8h om dagen och jag kommer att pendla en bit. I tjänsten kommer jag att resa till bland annat Kina vilket man inte gör över en dag.

Mitt liv såg inte ut så här när jag köpte vår älskling. Jag hade en sambo som jobbade skift och ofta var ledig, jag jobbade i Sverige enbart under sommaren och jag hade en dagmatte i grannhuset. Dagmatten flyttar detta månadsskifte och ska själv börja jobba, Jocke och jag har separerat och han jobbar mer dagar nu och ungarna är ännu för små för att ta ansvaret för en hund med både motion och aktivitet.

Jag måste försörja mig, det är fakta. Kanaya behöver motion, kärlek och aktivitet, det är fakta. Vi kommer att göra allt för att försöka få det här att gå ihop, det är fakta. Men det är möjligt att vi inte kommer att kunna erbjuda henne en vardag värdig en så underbar hund som henne, det är möjligt men ännu inte fakta.