Kanaya har gått in i höglöp. Hon beter sig lite märkligt, äter inte men städar väl upp efter sig vilket jag uppskattar. Mina vita möbler är inte det bästa för löpande tikar. :S

Hon är dessutom rädd för mig nu när jag har en väsande pipande nasal röst pga diverse sjukdomar. Det gör situationen här lite märklig, hon är skum och jag är stum. Vi är ett radarpar! :)

Idag blev jag sviken av någon som stod mig nära. Det har inte hänt på många många år. När det är oväntat och av någon man tycker mycket om är det som ett slag i magen, det är bokstavligen som att tappa luften. Jag är ledsen.

Har lagt till lite fler bloggar i min länk lista idag.

Det är Sofies blogg, Lindas och så Travarens kennel. Är så skönt att jag har dessa bloggar för det känns som om vi har daglig kontakt även när vi inte hörs i verkliga livet. Travarens kennel ägs av Kicki och det är hennes blogg jag följer mest slaviskt sen flera år. Kicki, jag ringer i helgen!

Jag har haft så mycket tid på sistone. Tid då jag kunnat prova laga nya maträtter, baka med barnen, ta långa bad och promenader, umgås med vänner, hund och familj.
Nu ska jag jobba och resa och rykten gör gällande att julen är nära. I helgen är det väl dags för stjärnor, tingeltangel och lussebullar förstår jag. Dessutom är det ju som det är med julen, den ska vara helig. Inget barn i världen går med på ursäkten att jag har mycket på jobbet och har en förkylning skickat direkt från de onda.

Nå väl utan snö känns det inte som så mycket jul, stämningen brukar komma med det.

Ja igår startade jag en helt ny karriär! Men vad har man för det? Jo idag har man så ont i halsen att man inte kan svälja, sådan feber att jag inte orkar röra mig och ont i huvudet trots mängder av treo. Det är inte rättvist, har inte ens haft nageltrång under den tiden jag har kunnat vara obehindrat sjuk.

Bortsett från det verkar jobbet bra, mycket att lära som förväntat men det känns mest som att det ska bli roligt och förhoppningsvis utvecklande.

Än så länge har det gått bra med Kanaya med, eller bra och bra, det har fungerat iaf. Det har iofs inneburit att Jocke idag fick åka 12 mil när han hade några timmars rast för att umgås med henne. Naturligtvis tänkte min son samma tanke så han var också hem till henne på lunchen. Snacka om att vara populär hund. Totalt har hon bara behövt vara ensam 2 timmar totalt på dessa två arbetsdagar. Känner inte att jag är säker på att det kommer att fungera men är glad att det gör det än så länge!

Just nu är jag dock för hängig för att ens tänka på jobb, önskar att jag var borta i en stuga och fick ligga och sova framför en brasa och att någon gick eldvakt för mig. Men men om några timmar är det dags att kliva upp för min tredje dag.

Kolla varifrån!

Älvdalen! Eller närmare bestämt Trängslet i skymning i slutet av November. Jag och Linda tog en liten weekend för att vila upp oss. Helgen som var blev slutet på min ledighet för nu har allvaret börjat! Till oändligheten och vidare..:)

En höstpromenad förvandlades till bergsklättring idag. Själv stod jag stadigt på marken. Jag trivs bäst så, därav en del av min flygrädsla.:s

Just nu mår jag bättre än på länge, jag har fått ett jobb som jag tror kan vara utvecklande,  ge bra levnadsstandard och förhoppningsvis får jag visa hur bra jag är på att bygga relationer och bevara dem i tjänsten. Däremot så finns det saker som jag upplever jobbiga.

Framförallt är det mina rädslor som växt med min ålder. I denna stund är det min oro för flygning. Det är känslan när planet startar och drar på framåt på banan, när magen drar ihop sig och lamporna släcks ner och alla vet att det är den farligaste stunden på flygningen. Usch det kan knyta sig i magen men jag är bestämd och övertygad om att inte låta det få styra mitt liv. Nu tänker jag ta kontroll! Jag är herre i mitt liv!

Egentligen är jag inte rädd för att dö och det ska vara över utan jag är rädd för att bli riktigt rädd, panikslagen och vilja ta mig ut. Det har aldrig hänt och kommer antagligen aldrig att hända men rädslan är lika verklig, den syns nog inte på mig och den stör nog ingen annan men jag måste bli av med den. Nu får det vara nog. Därmed så ska jag nästa vecka träffa en KBT terapeut. Tror inte att jag kommer att bli helt botad men det ska bli under kontroll..

Jag har varit borta en stund från bloggandet. Mycket har hänt som är positivt men som kommer att ge mig negativa konsekvenser. Eventuellt!

Det är så här, jag har fått ett bra jobb. Borde dansa skratta och fira men jag har smolk i min bägare. Kanaya,
Lapprikets Kanaya, fyllkayan, lillaK är mitt smolk. Min nya tjänst innebär utlandsresor minst en gång i månaden. Jag kommer i perioder att jobba mer än 8h om dagen och jag kommer att pendla en bit. I tjänsten kommer jag att resa till bland annat Kina vilket man inte gör över en dag.

Mitt liv såg inte ut så här när jag köpte vår älskling. Jag hade en sambo som jobbade skift och ofta var ledig, jag jobbade i Sverige enbart under sommaren och jag hade en dagmatte i grannhuset. Dagmatten flyttar detta månadsskifte och ska själv börja jobba, Jocke och jag har separerat och han jobbar mer dagar nu och ungarna är ännu för små för att ta ansvaret för en hund med både motion och aktivitet.

Jag måste försörja mig, det är fakta. Kanaya behöver motion, kärlek och aktivitet, det är fakta. Vi kommer att göra allt för att försöka få det här att gå ihop, det är fakta. Men det är möjligt att vi inte kommer att kunna erbjuda henne en vardag värdig en så underbar hund som henne, det är möjligt men ännu inte fakta.

Som bekant så håller jag på och renoverar. Har ju mycket tid just nu över men inte så mycket pengar som rullar in men tänkte att lite kan jag göra. Det hela började med att jag skulle spika upp lister i hallen, vilket blev så bra att jag fortsatte in i köket. Dessutom insåg jag att när jag ändå höll på så kunde jag börja tapetsera i vardagsrummet och när jag gjorde om där så behövde jag faktiskt lite ny inredning som en tv tex.. Det blev med andra ord mycket dyrt att lägga in lite lister.

Nu är jag sugen på att göra sovrummet lite mörkare men jag avvaktar när jag inser att det kanske bara beror på årstiden.

Så här blev vardagsrummet iaf:

När andra hatar måndagar så känner jag att jag njuter av fulla tag. Vad kan vara bättre än en start, föredrar helt klart starter än slut.

Idag har jag klivit upp tidigt, varit på intervju där jag fick min personlighet synad i sömmarna. Gjorde ett personlighetstest under en rekrytering som jag är med i och vad kan vara bättre än att få prata om sig själv i några timmar? Nu vet jag exakt hur begåvad jag är och hur jag är som person. Under de senaste åren har jag varit med vid en del rekryteringar där personlighet och möjligheter har mätts, analyserats och undersökts. Och jag njuter för det som alla tester visar är att jag trivs utmärkt när fokus ligger på mig! Och dessutom (och detta är bevisat efter flera tester) så gör jag detta utan att sluta bry mig om andra. Det känns bra! Sen sa det där testet att jag hade flera sämre sidor med men det är klart att testen inte kan ha rätt på allt!

När jag var hemma igen var det dags att titta på när min dotter tog emot pris för en teckningstävling som hon varit med i. Hon var mäkta stolt och med all rätt. Varför skulle hon inte vara? Hon har en verklig talang när det gäller papper och penna.

Kvällen avrundades med att äta middag med Ingela på Blå Lagunen. Mycket tjejprat och god sallad ger en riktigt varm och go känsla i magen så jag tror detta kan bli en bra vecka, det har hur det än är varit en god start!

 

Men det är roligare att vara två... ;)