I måndags flyttade Lapprikets Kanaya till oss även om Kicki kallar henne i Kajan, ett namn jag är mindre nöjd med. Vi åkte till Värmland på måndag morgon och jag var så nervös att jag nästan inte ville åka. När vi kommit några mil kör jag förbi en sådan där fartkamera i 85km/h på 70-väg. Jag var om möjligt ännu mindre nöjd då!

Vi kom fram till vår uppfödare Maria vid 12 på dagen, vi hade beräknat att vara där till morgonen men tydligen så är jag inte så bra på att beräkna min egen körning.

Hos Maria fanns 4 vuxna hundar och 5 av valparna från kullen var kvar, det skulle levereras en om dagen efter oss med. Både jag och Jocke blev förtjust i en 2-årig tik men hon var inte till salu trots vårt tjat. Jocke tog mycket kort men de ligger i hans telefon så jag får helt enkelt lägga över de lite senare, både på Kanaya och på hennes syskon.

Bilresan hem gick bra. Hon kräktes alldeles i början men sen gick det bra. Vi är mycket glada över att få ha köpt henne. Detta ska bli superkul men jag måste lära mig att inte jämföra med tidigare hundar!