Pingst lördagen hade jag syster och bror här med sina respektive, vi grillade och spelade spel. Tyvärr håller min tur i sig från kubb mästerskapet i helgen och jag och Jocke kom sist men det hör till god ton att låta gästerna vinna. Framförallt när det är småsyskon! Vill inte ha något gråt och grin!

Hur som helst så njuter jag av fulla drag av sommarkänslan!



Så här trevligt kan man ha på vår utegård!



Min son Pontus sa en gång att Linda lagar all mat till oss och pappa köper alla kläder. Jag blev förnärmad och sa "jag då? Gör inte jag någonting?" Hans självklara svar var då "Men det är klart, du står ju för underhållningen!"
Denna gång var det han som gjorde det! 



Emma spenderar varje minut med Kanaya, även under denna måltid. Märk väl trollet Emmas välvårdade frisyr!

 

Kvällen avslutades med spel och något glas vin. Hunden på bilden befinner sig inte i soffan.

Trotts gårdagens fest så klev vi upp tidigt och åkte till skogen för att äta frukost där. Jocke fick åka och jobba lite hastigt och lustigt så jag, Emma och Kanaya åkte istället. På vägen hem stannade vi till vid en sjö och doppade benen, inte så kallt som man skulle ha kunnat tro, helt fantastiskt då det trots allt fortfarande bara är maj!

Igår var jag med mitt gamla/blivande jobb och hade en underbar sommarfest i den vackraste miljö jag sett på länge! Det var så kul att träffas igen och ha lite gemenskap och det gav energi och lust för nu är det sommar! :) Vi hade lite olika aktiviteter. ´




Jag vann första pris i Skensta Gran Prix!

, 
Kubb, tjejerna mot killarna. (Killarna kom näst sist!)



Utslagstävling för frågesporten!


Annika funderar på att byta ut golfen mot den här!


Kvällsmys!

Det betyder "genom elden mot stjärnorna". Jag fick det graverat på en silverring av en mycket bra vän, den har betytt mycket det här året. Det blev ingen vidare start. Gick ut starkt med att bli varslad i Januari, få besked att jag var svårt sjuk i April, min bästa vän flyttar från byn och jag är nu arbetslös (om än bara i några dagar till). Det har varit ett tufft år men jag har en halva kvar av det och hoppas att få tillbringa det som sig bör efter elden..i stjärnorna. :)

Det är inte konstigt att folk blir galna, snarare är det märkligare att de inte blir det.

Lenita, jag såg din kommentar här på bloggen. Skulle vara kul att höras mer, kan du inte skicka din mailadress till mig, [email protected]

Igår fick äntligen Moster träffa Kanaya och förälskade sig som väntat i henne.  Det känns bra så vi har en frivillig hundvakt! För mig är det så otroligt skönt att hon är hemma igen även om hon mest längtar tillbaka till pojkvännen så behövs hon här med.

Kicki var hit på förmiddagen med sin yngsta flockmedlem Skorpan som är en fransk bulldog, En mycket rolig sak som inte var överdrivet intresserad av Kanaya men mötet gick bra. Tyvärr fick jag inga bilder på dem tillsammans men hoppas att Kicki fick någon och lägger ut på sin sida.

På tal om bilder så hörde Kanayas syster Lapprikets Kiyana av sig igår, fick även lite bilder av henne. Jag sätter in ett här för att visa hur olika de är i utseende men ändå verkar lika till sättet. De är de som bor närmast (även om det är MYCKET långt bort!) vilket är synd eftersom de också så småningom kommer att aktivera sin tik och det hade varit kul att få göra det ihop.
(Annelie, om du vill att jag tar bort kortet så hör av dig!)

Söndagen spenderades i Furuvik där SLK hade utställning men även andra aktiviteter och tävlingar under helgen. Det var MYCKET trevligt och kul att få se en massa olika hundar av min nya ras. Det var mycket tyst på utställningsplatsen trots denna "skälliga" ras. Det kanske inte blir så farligt ändå!

Det roligaste var att se en massa hundar av olika ålder och kön att samsas tillsammans.





För min favvo och Kanayas enda kompis den vackra hannen Cesar gick det tyvärr inte så bra för denna dag men alla runt omkring berömde om vilken vacker hanne han är så denna gång var domaren inte med majoriteten.

På kvällen hade jag och husse och Kanaya en liten utflykt med kebab ut till skogen, fick en fin profilbild på min egen stjärna strax innan vi satte oss i bilen!

Igår när Jocke installerade diskmaskinen så hittade han ett riktigt fynd bakom skåpen. En gammal mjölkförpackning som man inte sett på länge

!

Jag går hemma hela dagarna för första gången på många år och ändå försvinner dagarna farligt fort! Den mesta tiden går så klart åt till Kanaya men vi hinner med lite annat. Köpte diskmaskin igår som ett sätt att få mera tid över. När barnen är hemma känns det ibland som om jag inte gör annat än diskar!!!

Annars har vi hunnit med lite utflykter med väninnan.



Kanaya har fått bada för första gången hemma, som väntat inte helt populärt.



Vi har även lärt oss att acceptera att klippa klorna och vi kan nu även order sitt med störning och ordet ligg om vi är hemma i lugn och ro. 

Igår var vi iväg till Säter för att träffa lite raskamrater som skulle ha lite utställningsträning och andra förberedelser till helgens rasutställning i Furuvik.
Kanaya fick stifta bekantskap med båe tikar och hannar och även leka en hel del. Var en nyttig eftermiddag för både hund och matte. Matte fick se att hon inte alltid är superlugn och Kanaya fick som sagt lära sig att uppföra sig i en stor flock. Som mest var det fem hundar lösa samtidigt.





Inte alltid helt lätt att fånga hundar på bild...

Så fort solen tittade fram gick vi ner till Stefan och tog en eftermiddagsfika. Katten Godis som tidigare bodde hos oss tills han insåg att han inte gillade lägenhetslivet och flyttade tillbaka till Stefan där han kom ifrån fick hälsa på våran lilla ängel. För det är hon, lugnt finner hon sig i det mesta. Jag vet att det är för tidigt att säga hur hon är men än så länge är hon mycket lugn och cool, är mer intresserad av människor än av andra djur. Så var även mötet med katten Godis.

Jag har varit ledig i två veckor nu och har varit kläd i mysbyxor och pyjamas den största delen av tiden. Idag bestämde jag mig för att börja känna mig lite mer normal och sminkade mig och tog på en skjorta. Det är knappt så jag kände igen mig!

Det är det bästa sättet att somna på! Jag läser en hel del och har lyckats läsa så mycket bra böcker senaste tiden att jag har svårt att börja med nya böcker när en tar slut eftersom jag tänker att jag inte kommer att läsa en lika bra bok igen. För att nämna några höjdpunkter under det senaste året så kan jag nämna:

♥ Vindens skugga - Carlos Ruiz Zafon
♥Tusen strålande solar - Khaled Hosseini
♥Snabba cash och Aldrig fucka upp - Jens Lapidius
♥Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda
♥Potensgivarna - Karin Brunck Holmqvist

Dessa har varit varvade med diverse deckare. Jag läser blandade deckare bla Unni Lindell, Åke Edvardsson men det är böcker jag sällan kommer ihåg, mer bara som utfyllnad och underhållning.

Idag är Kanayas första dag med mycket regn, det har öst ner hela dagen som det brukar när jag är ledig. Förra årets semester innehöll inte en enda dag med sol förrutom den veckan vi hade i Turkiet. Vår lilla dam var inte helt nöjd med det som kom ner från himlen. Vi gick en sakta promenad men hon var minst sagt missnöjd och pipig men när vi kom fram till skogen så blev det bättre och hon hittade "diverse" pinnar. Hon gillar i allmänhet att plocka upp saker och gå och bära på dem.







Nu är klockan snart midnatt och hon har ännu inte torkat helt och hållet i pälsen men sover gott ändå. Idag har hon träffat en hundkompis för första gången. Den välvaccinerade grannen av samma ras, en hanne på 7 månader. Hon var förvånans värt tufft. Ett par gånger låg hon ner snällt men annars accepterade hon inte hans burdusa stil utan sa nog så hätskt ifrån men den unga herrn tog det då lite lugnare så småningom tyckte även Kanaya att det kanske var lite kul ändå! :)

Förutom att vi legat på gräsmattan idag så har vi haft en hel del besök. På dagen var Pinglan hit och hälsade på och klappade om damen innan vi åkte på Lappens och tog en kaloribomb. Under kvällen var Martin hit med Linda och inspekterade marsvinet som vi kallar henne när hon inte heter Kanaya eller Fyllkaya.

Det mest ovanliga besöket dök upp under aftonen och det var min Annika som var hit och fotograferade henne och vi gick en liten vända bland knotten, både en vända med hund och en utan.





Ingela med glass. :)

Nu sover hon tryggt hela nätterna i sin bur i vårt sovrum men dagtid har hon en annan favorit plats. Det ser mycket roligt ut men hur ska det fungera om några månader?

Säga vad man vill men när man ligger i vardagsrumsbordet så är man verkligen i världens centrum.

Det har vi firat ute på gården med en liten picknick.



Kanaya vill helst ligga i skuggan.



Men hon har verkligen växt! Både till sättet och utseendet. Nu känns det mer som om vi börjat leva ihop!

Idag har vi varit uppe i den lilla skogen och åkern som ligger i träda ovanför oss med resultatet av att vi hittade Kanayas första fästing. Hur duktig som helst låg hon i mitt knä stilla med endast lite pip när vi kämpade nog så länge med att få ut den. Jag gillar verkligen inte dessa kryp! 
 
Nu går vi och lägger oss och hoppas på en lika bra dag imorgon men utan fästingar!

Jag har under några dagar försökt få alla att förstå att vi måste ha lika regler här hemma, ingen hund i sängen är en av de reglerna. Trotts det fick jag möjlighet att ta det här kortet nu på eftermiddagen.

Min son ska till hösten börja musikklass på högstadiet och jag är så stolt. Han tar ut låtar helt själv och för det mesta är det ljuv musik. :)

..så frågade en vän idag om hur lång tid det tar för hundar att lära sig gå på lådan?!?!? (förlåt om du läser det här men för mig var det en otroligt rolig fråga)

I flera år har jag pratat om att skaffa hund igen. Det har varit mycket nära flera gånger men tvekat. Den här gången var det husse Jocke som såg till att det verkligen blev av vilket jag är enormt lycklig  över idag! Hela familjen var med på noterna men inom mig räknade jag inte med något större stöd. Men ibland blir man förvånad.

Sen Kanaya kom hem har inte Jocke sovit i sängen en enda natt, han har legat på golvet utanför buren som vi vill att hon ska sova ii. På morgonen när jag vaknar har de redan varit ute en lång stund, idag en och en halv timme. Han har gått med i rasklubb, läser på forum om finsk lapphund, surfar om foder. Säga vad man vill men för mig är det mer värt en tusen rosor!

Det är inte bara skoj med valp, vi har varit en hel del oroliga. Jag hade verkligen glömt hur det var! Imorse behandlade vi henne med Stronghold Vet då flera av kulsyskonen skliar sig med och ett syskon blivit diagnostiserad för rävskabb. Kul, det innebär att vi inte kan hälsa på någon av mina kompisar med husdjur på en månad.

Dessutom har hon ätit klent och sovit en hel del men så fort vi varit ute har hon varit som vanligt igen så jag antar att det inte är någon fara. Igår kväll gick hon ner i en sådan där gatubrunn och fastnade med tassen och skrek så jag trodde att hon hade brutit den, ringde efter Jocke för att förbereda honom på en natt på djursjukhus men en halvtimme senare när han kom hem så var hon ok igen. Idag travar hon omkring som vanligt. Puh!

Att vara hemma med min valp, att återhämta mig efter operationen och att ta reda på vad jag vill med mitt liv. Många av mina vänner och bekanta tror att jag skaffat den för att gå tillbaka till en tryggare tid då hela mitt liv handlade om träningar, tävlingar, mentalitet och träningskamrater.
Anledningen till att vi köpt hund är att hela familjen vill ha en till medlem. Bonusen blir att få komma ut i skogen och ut till klubben igen. Vi vet inte var vi hamnar ihop, jag hoppas bara att vår tid ihop blir minst ett helt hundliv.
När det gäller det andra så får det lösa sig som det kommer. Mitt fokus under några år har varit att jobba, jobba och jobba vilket jag älskar men det måste finnas mer. Det måste ha varit för att komma på det som jag blev sjuk. Det måste finnas en mening, en poäng.

Ända sen min dotter var liten, ca 1 år har hon bara gjort grimaser på kort. Ärligt så är det enbart skolfotona som hon ser normal ut på. Enda chansen att ha några minnen av hur hon sett ut var att ta kort när hon sover. Inte så kul! Idag lurade jag henne och sa att jag skulle ta kort på valpen. Fick detta resultat och njuter verkligen av det eftersom det kommer att vara det enda normala kortet under hennes uppväxt!

Idag har vi vågat oss lite längre från hemmet. Vi har tom provat att åka bil igen om än bara en kort stund, det gick hur bra som helst. Kanaya somnade mellan husses ben på golvet och sov hela resan (som inte var så lång). Funderar lite på när jag kan börja introducera buren men jag väntar en liten stund till.

Vi har varit ute varje vaken stund idag, både i sol och i regn.



Hon är lustig för när vi är inne så är hon superlugn och ute lekfull och uppmärksam. Det är ju så man önskar att det alltid skulle vara även om hon somnar på lite lustiga ställen.

Kan inte vänta att få komma ut på appell-plan och träna igen, saknat klubbkompisarna, saknat skogen, saknat leken, saknat allvaret, saknat tävlingsnerverna (det var en lögn. ;)) Nå väl, jag hoppas att jag ska få lika roligt med Kanaya som jag en gång hade med Kaiser.

Tyvärr lär vi vänta på nästa spruta men vi har fullt upp med att lära känna varandra! Det är mycket att oroa sig för. Tex tycker jag att hon kliar sig lite väl mycket men Maria sa att hon badat henne kvällen innan och att det kanske var shampo kvar i pälsen. Jag avvaktar några timmar men sen ringer jag veterinären.

I måndags flyttade Lapprikets Kanaya till oss även om Kicki kallar henne i Kajan, ett namn jag är mindre nöjd med. Vi åkte till Värmland på måndag morgon och jag var så nervös att jag nästan inte ville åka. När vi kommit några mil kör jag förbi en sådan där fartkamera i 85km/h på 70-väg. Jag var om möjligt ännu mindre nöjd då!

Vi kom fram till vår uppfödare Maria vid 12 på dagen, vi hade beräknat att vara där till morgonen men tydligen så är jag inte så bra på att beräkna min egen körning.

Hos Maria fanns 4 vuxna hundar och 5 av valparna från kullen var kvar, det skulle levereras en om dagen efter oss med. Både jag och Jocke blev förtjust i en 2-årig tik men hon var inte till salu trots vårt tjat. Jocke tog mycket kort men de ligger i hans telefon så jag får helt enkelt lägga över de lite senare, både på Kanaya och på hennes syskon.

Bilresan hem gick bra. Hon kräktes alldeles i början men sen gick det bra. Vi är mycket glada över att få ha köpt henne. Detta ska bli superkul men jag måste lära mig att inte jämföra med tidigare hundar!