har jag haft under helgerna att lägga på hunden. Jag har köpt en klicker och vi tränar för fullt. Faktiskt gav den något av en nytändning för träningen. Det var rea på Odal så hon fick en del saker häromdagen. Hon börjar verkligen bli stora damen och fäller som om det bodde en hel flock hundar här.
Som tur var har jag fått tag på en borste som verkligen hjälper på hennes päls igår. Tidigare har jag kämpat med karda och kam vilket borde vara det bästa men den jag köpte igår är helt suverän!



Dessutom lite annat smått och gott så nu är hon då så bortskämd igen. :) Julskinkan går åt fort i kombination med klickern.

Försökte ta några bilder för att visa hur fin hon är nu men det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Hon bara tittar bort och gäspar. :(

  

Jag och min hund alltså! Vi uppskattar inte samma typ av väder. Idag är det helt sjukt kallt. Personligen äger jag ingen termometer men diverse rapporter talar om -24 grader. Så på morgonens promenad hade jag så mycket kläder att jag knappt kunde röra mig. Kanaya å andra sidan hoppar glatt omkring, hon älskar som bekant att gräva hål och nu när snön är här så är det helt ok för matte.

  




Jag önskar att jag kunde vara roligare med henne ute men just nu är det svårt att röra sig med tre-fyra tröjor, täckbyxor och isbitar till fötter.

Kanaya har gått in i höglöp. Hon beter sig lite märkligt, äter inte men städar väl upp efter sig vilket jag uppskattar. Mina vita möbler är inte det bästa för löpande tikar. :S

Hon är dessutom rädd för mig nu när jag har en väsande pipande nasal röst pga diverse sjukdomar. Det gör situationen här lite märklig, hon är skum och jag är stum. Vi är ett radarpar! :)

Idag gick jag och Kanaya på en liten längre promenad i sakta mak. Vädret är obegripligt trist och grått men jag hade med mig kameran ändå och på bilderna syns inget av det grå utan massor av härliga färger. Tacksamt att ta kort med en sådan vacker modell!

Vi upptäckte i helgen att Kanaya slagit sönder en tand i överkäken så idag gav vi oss iväg till Hedemora Smådjurspraktik... Igen...:bigeyes:

Hon är riktigt cool! Det var en hel del andra hundar och även någon katt i väntrummet men hon lägger sig lugnt ner och iakttar de andra men deltar inte i skall och morr.



Väl inne hos veterinären så var det en tandflisa som måste dras ur för att inte skapa irritation. Tanden är liksom avslagen på mitten men han såg ingen pulpa eller något som tydde på att hon mår dåligt av den utan bara en flisa som stack in i tandköttet.



Hon skötte sig bra även här. Det blödde lite men hon bråkade inte. Kan inte låta bli att låta tankarna sväva 10 år tillbaka i tiden och minnas min terrier-herre som i liknande situation hade suttit fast i armen på någon. Även om jag ofta gnäller på att hon är lugn och försiktig så finns det situationer som jag verkligen uppskattar det i med.



Så här ser hon ut i munnen nu. Inte så kul med den halva tanden men samtidigt skönt att hon inte mår dåligt av det! Hon hade antagligen varken busat med saker i munnen eller ätit om hon kännt av det. Ändå känns det skönt att ha kollat upp det! :thumbup:

Igår kom husse förbi med maten som kommit till Kanaya. Vi beställer från Olivers petfood som levererar ända hem och det hade blivit levererat till Säter. Han hade verkligen shoppat loss, som lilla julafton för en liten hund!



13,5kg mat, torkad lever, godis av lamm, flera ben, märgben varav ett rökt och godis av fisk. Hon verkade mycket nöjd, främst med märgbenet.

.. har även den varit bra! Tycker vi kommit igång med träningen på riktigt känns det som! Tyvärr har hon lyckats bita sönder en hel del saker den här veckan. Bland annat en pocketbok som jag inte läst slutet på!! Det är vi inte helt överens om ifall det är ok! Hon lever ett sådant liv där hon aldrig behöver vara själv, vi aktiverar oss en hel del med både träning, skogen, motion, hon har hundvänner och en hel del människor som dyrkar henne!

Husse tex, ingen älskar henne som han och hon älskar ingen som hon älskar honom:



Även om hon gör grimaser!

Var är hunden född?
Hon kommer från de värmländska skogarna, närmare bestämt i Kil. 

Hur många halsband och koppel har hunden?
Hon har bara ett halvstryp halsband, ett läder koppel och ett riktigt fint guld och läder utställningskoppel som matte älskar.

Hur ser hundens förhållande till vatten ut?
Hon är ingen retriever! Men hon kan sakta gå ut och blöta tassarna och i duschen är det enbart underkastelse som gör att hon står blickstilla, inte njutning.  

Har hunden några “kläder” (täcken eller liknande)?
Nix, hon har päls.

Har hunden något speciellt kännetecken som skiljer den från andra hundar av samma ras/färg?
Enligt domaren på utställning så har hon en färg som skiftar mot kanel i solen! Hennes färg är creme men är ljus runt ögon.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta och fyrbenta) när den nya hunden flyttade in?
Alla älskade henne så klart men det som var mest förvånande var att husse började sova på golvet en period.

Vad är/skulle vara den bästa belöningen hunden kunde få?
Det är leverpastej eller att få slicka folk okontrollerat i ansiktet. Tyvärr är matte inte så förtjust i detta beteende.

Vad är det bästa hunden vet?
Män i allmänhet men husse framförallt!

Vad är det värsta hunden vet?
Få klorna klippta.

Har hunden någon alldeles speciell egenhet?
HOn pratar en hel del. Alltså hon skäller inte utan pratar, framförallt om hon varit själv en stund. Dessutom älskar hon andra djurs bajs, kanske inte så speciellt men hon älskar det enormt mycket. Hon vill gärna sova med nosen i någons armhåla. Hon har två personligheter, en inne då hon mest sover och vilar och en ute som pigg och glad

Var sover hunden på natten?
I mattes armhåla tills det blir för varmt och hon hoppar ner på golvet.

Vad får hunden för foder?
Olivers petfood, fortfarande valpfoder.

Hur reagerar hunden när den får några dagars vila?
Hon verkar inte påverkas nämnvärt av inaktivitet.

Vad tror du skulle vara hundens drömtillvaro?
På fjället med renarna och sovandes i en boll vid en brasa på kvällen. Som hon var menat till att göra, jag ska bara se till att hon får det näst bästa alternativet!

På både det ena och det andra. Är inne på min femte vecka som arbetslös och har gjort en hel del som inte har fått något utrymme i bloggen då jag tydligen har problem med att få kontinuitet på både hundträning och på bloggande.
Idag har jag varit ute hos Kicki på fm och tränat med hennes Skorpan, Ylva och Pantera och så Kanaya så klart. Det var idag kallt men roligt. Tyvärr hade jag inte kameran med mig men kan lägga upp en bild från sist när vi var där.


Kicki får med sig Kanaya och hon tycker att det är riktigt spännande. Idag tränar vi främst fot och position, har börjat med bytesapportering inne men hon gillar INTE att träna utomhus. Något har gjort att det är mycket läskigt.

Kanaya tycker att främmande hundar är läskiga men idag när Pantera sprang fram och jagade runt henne några race så sprang hon med svansen mellan benen och jag trodde nog att hon var lite uppskakad men sen när hundarna var inkallade så drog hon iväg till Pantera. Något som Kicki säger är bra då hon blir tuffare men jag naturligtvis som alltid oroar mig för att det kommer att brista i lydnad. Hon brukar inte gärna lämna min sida.

Riktigt nyfiken var hon även på Kickis fralla Skorpan även om det blev något läskigt när det blev för nära.

Här har vi lilla Skorpan för någon månad sen:



För folk som går förbi måste vi se mycket lustiga ut, jag med min håriga finne, Ylva med stor boxer och Kicke för dagen med den lilla frallan.

Kayans bästa kompis Cezar fick sin efterlängtade 1a! Som vi andra redan visste att han var värd men som det först var denna domare som förstod:



Bilden ser mest ut som en skämtteckning så nedan får vi se hur Cez ser ut när han står fint:



Det var med andra ord en lycklig dag för hela vår stuga! Jag missade när Moya ställdes ut och har därmed bara detta kort på henne, det var inte hennes dag idag men det har gått så bra alla andra gånger så jag antar att det inte gör så mycket.



Vi träffade även släktingar. På bilden nedan ser vi Kanayas halvbror som kommer från Kil precis som hon. Han var mycket fin och vann även sin klass.



Det var naturligtvis inte bara finska lapphundar utan även Svenska Lapphundar och Lappsk Vallhund. Nedan är Rambo som är en lappsk vallhund från Hedemora som denna dag fick ta emot certet!

Då var man hemma igen, nöjd och riktigt riktigt trött! Men det var det värt!

Fredageftermiddag packade vi in hundar och packning och begav oss mot Norrköping för Svenska Lapphundsklubbens utställning. Inte så lätt att hitta visar det sig. Vi körde fel, vi vände, gjorde u-svängar, backade, gjorde om. Vi var inte framme vid stugan förrän vid 21.00.



När vi kom fram blev det vin och kortspel efter att ha rastat hundarna vid en bäcksvart camping.



Dagen efter så var det dags för utställning med allt vad det innebär av nerver och borstning men samtidigt trevligt folk och massor av fina hundar!!!

Av oss som åkte så var Kanaya först ut. Nina fick ställa då jag inte alls är van med utställningar och inte heller har de bästa nerver när det väl gäller.




Det gick utmärkt! Hon fick en 1a och HP och efter det vann hon konkurrensen!!!! Jag var så himla lycklig och det håller i sig. Domaren sa mycket fina saker och kom sen till Nina och sa att hon verkligen var fin, att det inte fanns något att klaga på och lycka till i framtiden! Nina hade mumlat något om att hon inte var hennes men hon är ju där så mycket så det är hon väl i princip.

Kritiken löd:

"Mycket tilltalande, feminin, trevliga proportioner, bra benstomme. God volym i kropp och bröstkorg. Utmärkt svans. Välskuret typiskt huvud, kunde kanske ha något större öron. Ljuvliga rörelser som alltid är korrekta. Utmärkt päls"

Svårt att vara ledsen idag!

Grattis Kanaya med syskon på 0,5års dagen!

I helgen packar vi in hundar och ungar och åker till Norrköping för SLK utställning. Det blir Kanayas första. Ska bli riktigt spännande och framförallt mysigt att bo på camping och sen så klart att höra vad dommaren tycker om lilla skräpet. Håll tummarna för oss!

Dragkamp med bästa polaren!



Lapphundsträff och min 5 månaders har nästan storleken som en två åring..:S



Är man törstig så är man!



Ying och Yang eller Kanaya och Cezar

Jag måste säga att vår lilla fyllkaya, Kanaya växer så jag knappt hinner med. Både på utsidan och insidan. Fortfarande försiktig men tar i alla fall mod till sig om hon får tid på sig som här där hon faktiskt frivilligt badar i en liten bäck. I övermorgon blir hon faktiskt 4 månader!

I verklighet är hon inte alls så här suddig!

Igår fick äntligen Moster träffa Kanaya och förälskade sig som väntat i henne.  Det känns bra så vi har en frivillig hundvakt! För mig är det så otroligt skönt att hon är hemma igen även om hon mest längtar tillbaka till pojkvännen så behövs hon här med.

Kicki var hit på förmiddagen med sin yngsta flockmedlem Skorpan som är en fransk bulldog, En mycket rolig sak som inte var överdrivet intresserad av Kanaya men mötet gick bra. Tyvärr fick jag inga bilder på dem tillsammans men hoppas att Kicki fick någon och lägger ut på sin sida.

På tal om bilder så hörde Kanayas syster Lapprikets Kiyana av sig igår, fick även lite bilder av henne. Jag sätter in ett här för att visa hur olika de är i utseende men ändå verkar lika till sättet. De är de som bor närmast (även om det är MYCKET långt bort!) vilket är synd eftersom de också så småningom kommer att aktivera sin tik och det hade varit kul att få göra det ihop.
(Annelie, om du vill att jag tar bort kortet så hör av dig!)

Idag är Kanayas första dag med mycket regn, det har öst ner hela dagen som det brukar när jag är ledig. Förra årets semester innehöll inte en enda dag med sol förrutom den veckan vi hade i Turkiet. Vår lilla dam var inte helt nöjd med det som kom ner från himlen. Vi gick en sakta promenad men hon var minst sagt missnöjd och pipig men när vi kom fram till skogen så blev det bättre och hon hittade "diverse" pinnar. Hon gillar i allmänhet att plocka upp saker och gå och bära på dem.







Nu är klockan snart midnatt och hon har ännu inte torkat helt och hållet i pälsen men sover gott ändå. Idag har hon träffat en hundkompis för första gången. Den välvaccinerade grannen av samma ras, en hanne på 7 månader. Hon var förvånans värt tufft. Ett par gånger låg hon ner snällt men annars accepterade hon inte hans burdusa stil utan sa nog så hätskt ifrån men den unga herrn tog det då lite lugnare så småningom tyckte även Kanaya att det kanske var lite kul ändå! :)

Nu sover hon tryggt hela nätterna i sin bur i vårt sovrum men dagtid har hon en annan favorit plats. Det ser mycket roligt ut men hur ska det fungera om några månader?

Säga vad man vill men när man ligger i vardagsrumsbordet så är man verkligen i världens centrum.

..så frågade en vän idag om hur lång tid det tar för hundar att lära sig gå på lådan?!?!? (förlåt om du läser det här men för mig var det en otroligt rolig fråga)

I flera år har jag pratat om att skaffa hund igen. Det har varit mycket nära flera gånger men tvekat. Den här gången var det husse Jocke som såg till att det verkligen blev av vilket jag är enormt lycklig  över idag! Hela familjen var med på noterna men inom mig räknade jag inte med något större stöd. Men ibland blir man förvånad.

Sen Kanaya kom hem har inte Jocke sovit i sängen en enda natt, han har legat på golvet utanför buren som vi vill att hon ska sova ii. På morgonen när jag vaknar har de redan varit ute en lång stund, idag en och en halv timme. Han har gått med i rasklubb, läser på forum om finsk lapphund, surfar om foder. Säga vad man vill men för mig är det mer värt en tusen rosor!